Från våra fortbildningar

Sandhamn - konstnärer, författare och skärgårdsbor

Lördag den 17 juni 2017 bjöd på strålande försommarväder - så vad passade bättre för Stockholms lokalförening än att göra en utflykt i vår vackra skärgård? Turen gick till Sandhamn. Väl på plats vandrade vi omkring på ön och fick lyssna till sägner, skrönor och annat intressant av vår kunnige ciceron från Sandhamnsguiderna. Många författare och konstnärer har gästat ön, och öns senaste litterära kändis är Viveca Sten, vars populära deckare Morden i Sandhamn även filmatiserats på plats, och vars hus vi beundrade från utsidan. 

Därefter intogs lunch på anrika Sandhamns Värdshus. Många tankar utbyttes kring matbordet om pedagogik, litteratur och skolpolitik, såsom alltid sker när lärare träffas under gemytliga former!

Reimersholme och Långholmen

Den 4 juni 2016 vandrade Storstockholms lokalförening i litterära fotspår. Vår guide var Stefan Estby, som livfullt berättade om de författare och kända personligheter som på olika sätt, frivilligt eller ofrivilligt, varit bosatta i dessa trakter. Några kända namn som nämndes under vår promenad var Laura Fitinghoff, Nelly Sachs, Erik Asklund, Lasse Strömstedt, Bang, Jan Fridegård och Jan Guillou

Trakten har givetvis också givit avtryck i litteraturen, och Stefan läste högt ur några kända verk, bl a följande strof ur Lars Hård av Jan Fridegård, som själv hade erfarenhet av fängelseön:

"Fångvaktaren låste upp nummer sexton, steg åt sidan och sade hånfullt:
- Stig in och känn er hemma.
Innan han låste dörren om mig sade han:
- Spring nu inte alltför mycket ut och in så är ni hygglig. Han gnäggade belåtet åt sina ord när han gick bortåt korridoren.
Min nya lägenhet var fyra kvadratmeter stor. Vid ena väggen stod en möbel som på dagen var bord men på natten förvandlades till säng med bordsskivan som gavel. Från sängkläderna lom låg inuti sängbordet, steg en inpyrd lukt av svett och väggluspulver.”

Bland fotbollsspelare och indianer

Lördagen den 18 september vandrade vi i förorten Gröndal. Vår guide Stefan Estby visade oss runt bland hus och skog under den brusande Essingeleden i jakt på de författare och kända personer som verkat här. Turen gick runt sjön Trekanten och vidare ner mot Alfred Nobels Vinterviken och slutade sedan bland nybyggen i Liljeholmens gamla fabriksområde. Tack, Stefan, för att du också höll regndropparna borta under denna omväxlande promenad!

Vem behöver läsa?

En kväll med läsambassadören Johanna Lindbäck på Svenska Barnboksinstitutet

Torsdag den 29 januari 2015 var det dags för årets första arrangemang! Cecilia Östlund från Svenska Barnboksinstitutet berättade om verksamheten och visade bilder. SBI härbergerar all utgiven svensk barnbokslitteratur och är en motsvarighet till Kungliga Biblioteket. Här kan man också låna böcker om barnböcker, och möjlighet finns att både sitta i läsesalen och att ta hem böcker. Vi fick se intressanta jämförelser mellan samma texter utgivna från olika årtionden, och kunde konstatera att texterna ändras beroende på den tid de trycks i. Vi var inte riktigt överens om huruvida texterna blev bättre när de gjordes om, snarare kändes språket mer utarmat. Intressant var också att ta del av hur illustrationer i svenska böcker ändras beroende på i vilket land de ges ut.
  Efter rundvandring i SBIs bibliotek var det så dags att lyssna till Johanna Lindbäck, som inledde med att redogöra för vad uppdraget som läsambassadör innebär. Med entusiasm och glädje berättade hon sedan om sitt förhållande till boken. Hon konstaterade vidare att PISA-resultaten och andra studier visar på minskad läsförståelse hos unga, och klargjorde att detta inte - som  det framställs i medierna - beror på skolan. Snarare handlar det om en samhällförvandling, där dator och TV på fritiden trängt undan spontan vardagsläsning.
   Johanna presenterade slutligen en önskelista på läsfrämjande åtgärder: Mer lästid i skolan för att kompensera bortfall. Utökat samarabete mellan skola och bibliotek. Inför utåtriktade läsprojekt. (Här nämndes Uppsalas fritidsklubbar, som i resurssvaga områden dragit igång bokcirklar, där ungdomarna fick behålla böckerna de läst som gåva.
  Sist betonade hon vikten av att sluta tala om lustläsning - för någon som mödosamt tragglar sig igenom böcker är det hånfullt att prata om lust. Vi måste fokusera på vikten av att kunna läsa! Att lära sig lästeknik är jobbigt, men nödvändigt. Johanna redogjorde för talande exempel: ingen elev slipper engelskan med motiveringen Jag ska ändå inte bo i England. De kommer inte undan att lära sig matte genom att påstå att de aldrig kommer att använda ekvationer resten av sitt liv. Varför ska de slippa lära sig läsa? 

I lodjurets timma av P O Enquist

Inspirationskväll på Teater Giljotin

Torsdagskvällen den 18 september välkomnade Teater Giljotin oss till en förhandsvisnings av P. O. Enquist drama I lodjurets timma. Pjäsen har premiär senare i höst, och vi bjöds på en repetition av första halvtimmen av pjäsen. De tre skådespelarne - pojken (Peter Viitanen), forskaren (Julia Marko Nord) och prästen (Chatarina Larsson) möts i ett rum på ett fängelse, där pojken vistas, dömd för mord. Forskaren har inlett ett experiment för att studera empatins mekanismer och delat in de intagna i två grupper. Den ena fick ha ett husdjur, den andra, kontrollgruppen, blev utan. Snart spårade emellertid experimentet ur, och de konflikter och känslor som uppstår blir svåra att hantera. En präst har därför tillkallats, och en eftermiddag möts pojken, prästen och forskaren. Redan i pjäsens inledning får åskådarna veta att pojken kommer att begå självmord, och att mötet, som vi får ta del av, förändrar de andra tvås liv. Hur och på vilket sätt återstår att se.

Dramat har många infallvinklar till diskussion med elever i klassrummet kring eviga frågor, t ex Varför begår människor självmord? Kan man någonsin förstå en mördare? Vad är verkligheten? Får man experimentera hur som helst om syftet är gott? Vem är galen och vem är normal? Kort sagt: Vad är en människa? Det fina med pjäsen är också att karaktärerna inte är svart-vita utan framstår som komplexa, mångbottnade och mänskliga i sin sårbarhet.

Efter föreställningen diskuterades över fika och fralla i smågrupper, som sedan återsamlades för att gemensamt med ensemblen och regissören Kia Berglund prata om upplevelsen och ge synpunkter på hur man kan jobba vidare i skolan. Mycket tänkvärt sades! För dem som önskar mer information, diskussionsfrågor eller material kan kontakta Maria Johansson på teater.giljotin@gmail.com.

 

 

 

Litterär vandring i Aspudden/Midsommarkransen

I samarbete med Föreningen Arbetarskrivare genomförde SLF Stockholm lördagen den 22 mars 2014 under ledning av kunnige styrelseledamoten Stefan Estby ännu en vandring. Denna gång gick turen till Midsommarkransen och Aspudden.
    Efter en snabb kopp kaffe hos Arbetarskrivarna gick vi i samlad tropp ut i Aspudden, som är en av "stenstäderna på landet". Den grundades i början av 1900-talet av en entreprenör som hade idén att erbjuda arbetarna i småindustrierna på Liljeholmen bra bostäder.
  Från början var Aspudden emellertid två torp under Hägerstens gård, och där odlades bland annat frukt och tobak. Vi valde att vandra Hägerstensvägen österut, och första stopp blev Kilaberg, numera en busshållplats med SL:s stora garage i fonden nedanför. "Huset vid Flon" ska enligt Kjell Johansson, prisbelönt författare och Midsommarkransens främste skildrare, ha legat här. På den tiden fanns här en sank äng som svämmade över om vårarna. Ett och annat ruckel stod trots det här, bl a det som hans mormor och resten av familjen bodde i. Kjell Johansson debuterade 1972 med "Det finns en krog på vägen till varje revolution."
  Midsommarkransen har faktiskt sitt namn efter just en krog, ett gult trähus i hörnet av nuvarande Svandammsvägen och Nioörtsvägen. Krogen hade en skylt med en målad blomkrans, vilket nämns i handlingar från 1700-talet. Tyvärr finns inte krogen kvar, men namnet lever och på tunnelbanestationen finns en utsmyckning i form av en midsommarkrans i trä, gjord av invånare i stadsdelen under ledning av en Konstfacksstudent.
  Vår grupp vek nu av in på Nyborgsgränd, som en gång hyste Sveriges första bensinmack. Ett minne av detta finns på väggen till ett av husen som dekorerats med just ordet "mack" i stora bokstäver. Namnet kom av initialerna i grundarnas namn Mathiasson, Andersson, Collin och Key. Ordet finns fortfarande i SAOL, men den gamla bensinmacken är borta sen länge.
  Efter ytterligare stopp kom vi slutligen fram till korsningen Vallfartsvägen-Främlingsvägen, där Hägerstens församlingskyrka dominerar fonden sen 1961. Främlingsvägen är en av vägarna i detta kvarter som har en något högtidlig, nästan religiös klang. Vår medvandrande författare Torgny Karnestedt har använt  vägen i sin bok "Tro, hopp och jävelskap", vilket innebar att han kunde krydda vår vandring med en livfull berättelse om sitt äventyrliga researcharbete.
   Vår vandring avslutades i solsken strax intill bibliotek och bokhandel på Hägerstensvägen. Då middag väntade för några av oss, kunde de hungriga nöjt konstatera att Stefan Estbys tighta tidsschema höll trots deltagarnas ibland utdragna formation. Vandringen hade genomförts på 59 minuter blankt.
                                          (Förkortad version av Stefan Estbys text till Arbetarförfattarna)
 

 

Radioteatern släpper klassikerna fria!

Vet du hur man skapar illusionen av en man som faller till marken, skrik i piskande snöstorm eller Anna Kareninas kjolar prasslande mot parkettgolvet? Det vet i alla fall de svensklärare som deltog i vår fortbildningskväll i Radiohuset den 4 februari 2014. Lena Samuelsson, Sveriges Radios främsta expert på ljudgestaltning, guidade oss runt i olika inspelningsstudior och delgav oss några av sina hemligheter. Att enbart med ljud skapa upplevelse av rum och att få lyssnaren att endast via hörseln uppfatta miljöer är en riktig trollerikonst. Lena behärskar den till fullo.

Bakgrunden till vårt besök var Radioteaterns ambition att skapa ett Radioteaterbibliotek och att släppa klassikerna fria, dvs göra dem tillgängliga för alla via nätet - kostnadsfritt. I Sveriges Radios arkiv finns mängder av pjäser, som spelats in sedan Radioteatern startade 1925 - allt från de gamla grekerna till Shakespeare och Dagerman. De publiceras nu på nätet tillsammans med skickligt, nyskrivna inledningar -  ett slags påannonseringar, som ska föra de gamla klassiska pjäserna in i nuet. Att höra Alexandra Pascalidous inledning till Mobergs utvandrarepos eller Astrid Menasanch Tobiesons reflektioner kring citatet Mitt namn är Nej ur Goethes Faust är bara ett axplock av vad som erbjuds.

På Radioteaterns hemsida kommer så småningom ett arbetsmaterial för skolan att finnas, även det helt gratis att ladda ner och använda. Materialet, som är kopplat till styrdokumenten i svenska och historia, är under utarbetning och presenterades för oss av Radioteaterns pressansvariga Louise Lindfors, tidigare svensklärare och således med god insyn i skolvärlden. Även Marie Johansson, producent för Radioteatern, deltog under kvällen och berättade med engagemang och mycket glädje om sitt arbete med att få fram mer eller mindre bortglömda pjäser ur arkivets gömmor.

För oss svensklärare är detta Radioteaterbibliotek en riktig guldgruva att ösa ur! Adressen? Den är sverigesradio.se/radioteatern. Lägg in den under Favoiter!

Härliga Haga i höstskrud!

En vacker afton i början av september vandrade Stockholmsföreningen i Hagaparken. Med vår guide Rune Lemon och med fantasins hjälp förflyttades vi till 1700-talet, och kunde nästan höra frasande

Vid ruinens brant. Rune Lemon berättar om Gustaf III:s visioner

sidenkjolar, springande steg och fransktalande röster eka från svunna tider. Trots att många av oss tidigare strövat bland träden i Haga fick vi nu lyssna till de historiska händelser som här utspelats och fortfarande utspelas - Haga slott är ju numera kronprinsparets bostad. Vi fick ingen skymt av lilla Estelle, men inspiration till framtida vandringar med våra elever saknas då sannerligen inte efter denna kväll!